My name is Mel D

Vem, säger morsan. Vem har klippt din svans? Och vem har tagit bort din tejp?

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Jag fick busfnatt igår. Jag medger det. Men hallå?! Det får väl alla valpar?

Jag rusade runt lite. Jag snodde några av morsans kläder. Jag badade i vattenskålen just som morsan fyllt på. Jag tuggade på böcker. Jag hällde ut vattenskålen en gång till.

Är det därför jag ska åka hem till mina breeders? Är det det? Jag bara undrar. Jag har inget emot det. Tvärtom, det är kul. Men det känns i alla fall som nån slags straff.

Ja ja, jag bryr mig inte. Jag tänker ha hur skoj som helst. Tror de är lite roligare o busa med. Undrar om de kommer uppskatta min specialitet?

Lägg märke till den orörda tidningen i hörnet. Just det morsan, din favorit. Nästa gång ryker den oxå.

Pust o phuh, vad det är varmt. Morsan var sjyst o gick med mig länge på lunchen idag. Det var bra för luften står stilla hemma. Jag fick till och med doppa tassarna i en baddamm på vägen.

Igår var vi o hälsade på i ett trevligt hem. Det första de gjorde var att ge mig korvar. Mums. Jag åt dem med omsorg. La mig på ostört ställe på gräsmattan, placerade korvarna mellan tassarna o sen tog jag små, små tuggor i taget.

Det du morsan, det är bättre än de där gamla torra ostbitarna du brukar komma dragandes med.

Godmorgon! Sovit gott?

Det har inte jag. Sablans vad varmt det är. Jag har vandrat fram o tillbaka. Slängt med vattenskålen i köket så morsan ska fatta att den är tom. Gått upp i soffan, ner i sängen o upp i soffan igen.

I dag kom morsan hem på lunchen o väckte mig. I sin hand hade hon vit tejp. Den skulle hon sätta i mitt öra.

No way, säger jag bara. Ska det vara på det viset så håller jag väl upp örat då. På egen hand.

Så det gjorde jag. På hela lunchpromenaden. Kom inte här med några förjordade tejpbitar.

Tack.

Farsan är orolig. Han tror att jag är sur på honom. Han ringer morsan o frågar om jag är sur. Farsan tycker synd om mig o säger till morsan att jag nog är ledsen för att han klämde min svans.

-Nej då, säger morsan, det är ingen fara. Hon är bara trött. Å så är det ju väldigt varmt.
-Ja, men hon bara ligger där. Hon verkar deppig när inte du är här. Hon kanske har ont i sin svans?
-Honey, det är ingen fara, hon är bara trött. Och varm.
-Jag tror inte hon vill vara med mig. Hon tycker jag är dum för att jag klämde hennes svans.
-Älskling, hon har glömt det för länge sedan. Har ni varit ute?
-Ja, men då bara la hon sig ner. Hon tycker inte om mig längre.
-Ta du o åk en sväng så blir hon nog piggare.

Ja, så nu är vi ute o åker farsan o jag.

Träffade förresten en trevlig kille häromdagen. Christian hette han. Han hjälpte morsan att få min blogg lite snyggare. Tack för hjälpen, det blev jättefint!

Jag sover. Stör mig inte.

Förbaskade farsan. Han har noll koll. När vi gick ut idag på morgonen aktade han inte dörren så jag klämde svansen. Min långa fina svans. Fy tusan. Det gjorde rysligt ont. Måste minst ha brutit den. Jag skrek så hela grannskapet hörde.

Farsan blev skitnervös. Trodde jag skulle klandra honom. Det gör jag oxå. Aj, aj, aj. Gick till morsan i sängen o sökte sympati efteråt. Hon tyckte oxå farsan var klantig.

-Nä, men, sa hon.
-Ja men, sa farsan, så fort vi kom ut så satte hon sig på trappan utan att dra in svansen. Å jag var trött, jag hade inte koll på det.

Nästa gång jag gick genom dörren med morsan drog jag in rumpan väldigt fort. Och höll upp svansen så högt jag kunde på samma gång. Allt ska man behöva tänka på själv.

Jag tänker utnyttja det här. Till max. Funderar just på hur jag gör det bäst bara.

Dagsform: Mycket god
Vikt: 22 kg

Det var bra att de smällde igår. Hon är så ängslig lilla morsan. Tror att jag ska bli skadad för livet. Jag tänkte att det är lika bra att passa på. La mig i sängen på älsklingskudden under täcket.  Hon lät mig vara där.

Visste jag väl.

Morsan är förbannad. Nån granne här sköt smällare på kvällen. Jag blev rädd, det ska erkännas, för jag stod i hundgården, men det går över. Jag är tuff.

Men morsan är arg. Rikgtigt arg. Hon funderar på att gå dit o skälla på dem som sköt. Hon säger att det är för jäkligt att göra så. Hon ska ta sitt luftgevär o skjuta genom deras sovrumsfönster klockan tre i natt. Så de blir riktigt ordentligt rädda.

Eller så ska hon polisanmäla dem. Eller stämma dem. Hon är nog mest inne på det nu. För om hon går dit å skjuter med sitt luftgevär kan ju hon åka dit för det kom hon på. Fast hon behöver ju inte berätta att det är hon. Men det vill hon säger hon, för hon vill fråga dem om de blev nåt rädda. Å sen vill hon säga, Just det! Inte så trevligt va?!

Fast hon fantiserar mest, lilla morsan. Nu när hon är arg.

Gissa om morsan blev sur?

Jag har kommit på att vill man jäklas med morsan med livet som insats då ska man störa henne när hon sover.

Igår var hon visst ordentligt trött lilla morsan. Sa åt de små människorna att de fick vara tysta o försöka sova för det skulle hon göra. Å att dörren till deras rum skulle vara stängd så att inte jag kunde komma in dit.

Morsan o jag gick upp o la oss o det stämde hon var trött. Hon höll i en bok som hon sen la över näsan. Jag hade verkligen ingen lust att sova. Jag låg kvar en stund tills jag var säker på att hon sov. Sen smet jag ner för trapporna till de små människorna.

De öppnade så fort jag kom ner. Jag tycker det är så härligt därne. Hoppar upp o ner i deras sängar o sen finns det massvis med grejer överallt att tugga på.

Till slut tröttnade till och med de små o ville att jag skulle upp till morsan o sova. De följde med mig upp men då kom jag på att jag var törstig så jag gick ut i köket o drack o när jag gör det kan jag bara inte låta bli att vispa runt skålen lite o bada i den på samma gång.

Morsan vaknade förstås av vattenskålens skrapande ljud o kom dundrande nerför trappan. Nu hade jag ju hållt igång lite mer än vad jag brukar så där sent så nu behövde jag kissa oxå. Morsan tog fram kopplet o de små människorna tittade förskräckt på henne när hon satte fötterna i gummistövlarna.

-Men mamma, du har ju inga kläder på dig, du kan väl inte gå ut så där?

Jodå, det kunde hon, hon slet tag i en jacka å så gick vi ut.

Efter det låg jag hos morsan i sängen o gnagde på ben som jag tappade ner i golvet ungefär var tredje minut. Sen glodde jag bara på benet tills morsan plockade upp det. Hon låg ändå och läste.

Men sen somnade vi till slut. Det var bara det att det var så himla varmt. När farsan är hemma sover vi med balkongdörren öppen men det vågar inte morsan när hon sover själv. Så runt femsnåret ville jag ner i köket o dricka. Jag traskade ner o då kom hon efter på en gång o stod i dörröppningen o kollade mig.

När jag var klar med mitt drickande gick jag mot henne men så kom jag på att jag kan gå ner till de små människorna igen. Då blev hon rejält grinig, lilla morsan. Tog tag i mig o bar mig uppför trapporna medan hon muttrade,

-Nä du lilla vän du ska ingenstans, nu sover du annars blir det hundgården, capiche?

Då la vi oss i sängen o jag fjäskade lite för henne o pussade på henne å så somnade vi om igen.

Fick syn på grannen idag genom staketet. Bröstade upp mig o gick långsamt mot hennes håll. Växlade mellan hotfullt morrande och rysligt skrämmande skall. Klev sen upp på den lilla avsatsen mot staketet,  och tog med hjälp av båda framtassarnas  o bakbenen o liksom kravlade mig upp på staketet. Som en katt. Precis när jag skulle tippa över kom morsan o lyfte ner mig.

Jädrans glädjedödare.

En av de små människorna fyllde år idag. Det var massor av folk här. Jag fick mest vara i hundgården.  Väldigt irriterande. Det är lugnast så, tyckte morsan. Det blir så mycket för dig annars.

Och? Jag råkar faktiskt tycka om när det händer lite runtomkring.

Jag käkade sten.

När allt lugnat sig ägnade sig morsan åt att ge mig kyckling. Det enda jag behövde göra var att sätta mig på rumpan så fick jag goda, härliga bitar. Eller springa till henne.

Vad är det med henne?

Morsan försöker bädda sängen. Jag säger - låt bli!

Hos Janne finns det ett hål under kylen. Han springer in där för att jag inte ska få tag på honom. Sen kommer han inte ut. Rätt åt honom.