Farsan ringer morsan
Farsan är nog uttråkad. Vi är ute o åker men han bara stannar till på olika ställen o sen åker han vidare igen. Han ringer morsan.
-Hej, vad gör du?
-Jag jobbar, vad gör du?
-Jag är ute o åker lite.
-Har du varit o ätit?
-Näe, alltså jag oroar mig för Mel.
-Vaddå?
-Ja, men jag undrar hur hon har det.
-Är hon hemma?
-Nej hon är med i bilen men jag oroar mig.
-Vad oroar du dig för då?
-Om hon ligger bra där bak, om hon har spytt när jag kör o om det är soligt i bilen fast jag vet att det inte är det.
-Ja ha, har du varit o tittat i affären du skulle till?
-Nej, jag oroar mig ju för Mel. Jag vågar inte lämna henne i fall det är soligt. Jag parkerade bilen i skuggan för att gå in i affären men sen blev jag orolig att det skulle bli soligt i alla fall så då gick jag tillbaka.
-Men älskling det är ingen fara.
-Å så är jag hungrig. Jag har inte ätit.
-Ja men gör det då.
-Ja men jag kan inte, jag har ju Mel.
-Ja men lämna henne i bilen.
-Jag har stannat på tre ställen, men alla var för soliga.
-Du kan komma hit med henne om du vill.
-Nej, jag vill ta hand om henne. Men jag kan inte för jag bara oroar mig hela tiden. Jag är inget bra på sånt här.
-Kom hit med henne, hon kan ligga här tills jag slutar. Det går bra.
-Nej, jag ska ta hand om henne.
-Men du måste ju äta.
-Ja, jag ska försöka äta. När kommer du hem?
-Vid 16-17-tiden.
-Ja ha, då blir det vid 18-tiden, 19-tiden.
-Nej då, jag kommer vid fyra, fem.
-Nej, det gör du inte. Jag känner dig. Å hade du sagt att du kommer sent hade det blivit vid midnatt.
