My name is Mel D

Det tränas mycket här nu. Så mycket så jag inte hinner med så mycket annat. Jag har inte riktig fattat än, men det verkar som att det är bra om jag liksom kollar på morsan. Då verkar hon nöjd.

Å när jag drar i något. Men bara i det morsan vill. Inte i den lilla människans flätade hår. Det är inte bra. Inte alls.

Den lilla människan har flätat sitt hår för min skull. Bara för att jag ska ha nåt o dra i. Morsan säger att det inte är så. Vi tycker helt enkelt lite olika.

De små liven är hemma igen. Det är underbart, de dyrkar mig. Vad jag än gör så skriker de av förtjusning. De tycker att jag är charmig. Morsan är inte lika förtjust. Ok, jag blir lite uppspelt o lite spexig. Men vaddå?

Morsan blev tossig häromkvällen. Jag busade med småmänniskorna. Morsan stod o vek tvätt i tvättstugan. Som vanligt när vi leker blir jag väldigt kissinödig. Men vad tusan, vi hade ju precis varit ute så det skulle väl vara synd o störa morsan igen. Jag satte mig i hallen under trappan.

Jag han knappt få ner ändan förrän morsan kom farande. Lagom till hon var nästan ända framme hos mig flög hon upp i luften, dunsade ner i golvet o avslutade med att landa i väggen.

Ooops, jag hade visst skvätt lite på vägen...

Låt mig klargöra några saker en gång för alla. Den sista tiden har det varit lite tjafs, det tycker jag är onödigt.

För det första, så behöver du inte se så sur ut som du gjorde idag på morgonen när jag kissade inne. Se det lite positivt istället, jag hade ju hållt mig hela natten.

Alla lösa saker som finns här i huset (med lösa menas allt som inte sitter fastskruvat i en vägg) är mina. Jag vore tacksam om du härmed slutar ta ifrån mig mina skor, kuddar, glasögon, toapappersrullar, nallar, dockor, böcker ja du vet själv, sånt som är mitt om jag vill ha det.

Allt som jag tar med mig till min bädd är mitt. Basta. Även om det råkat sitta fastskruvat i något. Har jag väl lyckats få med mig det till bädden är det fridlyst. Även soffan räknas som min bädd.

Och sist men inte minst. Sängen är min. Om du ligger still och inte tar ifrån mig mina saker får du ligga där också.

Så här skriver morsan i sin blogg om mig:

"Ingen verkar kunna motstå denna störtsköna dam. Hon styr stolt sina klumpiga tassar i egen riktning med ena örat käckt på svaj."

Det tycker jag låter fint.

I helgen har det varit fullt hus hemma. Två hundar, två små människor o två stora människor. Igår kväll var det bara morsan o jag kvar. Ganska skönt faktiskt.

Somnade fullständigt utmattad i badrummet igår kväll. Tror det var löpturen som tog musten ur mig. Mitt i natten började jag sakna morsan o gick in till sovrummet. Jag blev skitglad när jag såg henne ligga i sängen o kastade mig upp till henne o la mig raklång på hennes plats.

På morgonen idag var jag lika trött. Sov tills morsan gick upp. Så fort vi varit ute gick jag upp o la mig igen i sängen o sov.

Morsan tycker att jag är konstig som går i badkaret o lägger mig ibland. Idag gjorde jag det när morsan satt i o duschade. Hon säger att hundar inte brukar vilja gå i ett badkar. Särskilt inte omdet innebär att man måste kravla sig i. Jag förstår inte vad som är konstigt med det. Jag badar ju alltid. Spelar väl ingen roll om det är en Jacuzzi?

Dagsform: Mycket god
Vikt: 25 kg
Löpning: 1 1/2 timme
Örat: Stod upp hela löpturen igår
Bus: För lite. Morsan envisas med att sätta mig hundgården o när vi sprungit är jag för trött.

Vem, säger morsan. Vem har klippt din svans? Och vem har tagit bort din tejp?

Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Jag fick busfnatt igår. Jag medger det. Men hallå?! Det får väl alla valpar?

Jag rusade runt lite. Jag snodde några av morsans kläder. Jag badade i vattenskålen just som morsan fyllt på. Jag tuggade på böcker. Jag hällde ut vattenskålen en gång till.

Är det därför jag ska åka hem till mina breeders? Är det det? Jag bara undrar. Jag har inget emot det. Tvärtom, det är kul. Men det känns i alla fall som nån slags straff.

Ja ja, jag bryr mig inte. Jag tänker ha hur skoj som helst. Tror de är lite roligare o busa med. Undrar om de kommer uppskatta min specialitet?

Lägg märke till den orörda tidningen i hörnet. Just det morsan, din favorit. Nästa gång ryker den oxå.

Pust o phuh, vad det är varmt. Morsan var sjyst o gick med mig länge på lunchen idag. Det var bra för luften står stilla hemma. Jag fick till och med doppa tassarna i en baddamm på vägen.

Igår var vi o hälsade på i ett trevligt hem. Det första de gjorde var att ge mig korvar. Mums. Jag åt dem med omsorg. La mig på ostört ställe på gräsmattan, placerade korvarna mellan tassarna o sen tog jag små, små tuggor i taget.

Det du morsan, det är bättre än de där gamla torra ostbitarna du brukar komma dragandes med.

Godmorgon! Sovit gott?

Det har inte jag. Sablans vad varmt det är. Jag har vandrat fram o tillbaka. Slängt med vattenskålen i köket så morsan ska fatta att den är tom. Gått upp i soffan, ner i sängen o upp i soffan igen.

I dag kom morsan hem på lunchen o väckte mig. I sin hand hade hon vit tejp. Den skulle hon sätta i mitt öra.

No way, säger jag bara. Ska det vara på det viset så håller jag väl upp örat då. På egen hand.

Så det gjorde jag. På hela lunchpromenaden. Kom inte här med några förjordade tejpbitar.

Tack.

Farsan är orolig. Han tror att jag är sur på honom. Han ringer morsan o frågar om jag är sur. Farsan tycker synd om mig o säger till morsan att jag nog är ledsen för att han klämde min svans.

-Nej då, säger morsan, det är ingen fara. Hon är bara trött. Å så är det ju väldigt varmt.
-Ja, men hon bara ligger där. Hon verkar deppig när inte du är här. Hon kanske har ont i sin svans?
-Honey, det är ingen fara, hon är bara trött. Och varm.
-Jag tror inte hon vill vara med mig. Hon tycker jag är dum för att jag klämde hennes svans.
-Älskling, hon har glömt det för länge sedan. Har ni varit ute?
-Ja, men då bara la hon sig ner. Hon tycker inte om mig längre.
-Ta du o åk en sväng så blir hon nog piggare.

Ja, så nu är vi ute o åker farsan o jag.

Träffade förresten en trevlig kille häromdagen. Christian hette han. Han hjälpte morsan att få min blogg lite snyggare. Tack för hjälpen, det blev jättefint!

Jag sover. Stör mig inte.

Förbaskade farsan. Han har noll koll. När vi gick ut idag på morgonen aktade han inte dörren så jag klämde svansen. Min långa fina svans. Fy tusan. Det gjorde rysligt ont. Måste minst ha brutit den. Jag skrek så hela grannskapet hörde.

Farsan blev skitnervös. Trodde jag skulle klandra honom. Det gör jag oxå. Aj, aj, aj. Gick till morsan i sängen o sökte sympati efteråt. Hon tyckte oxå farsan var klantig.

-Nä, men, sa hon.
-Ja men, sa farsan, så fort vi kom ut så satte hon sig på trappan utan att dra in svansen. Å jag var trött, jag hade inte koll på det.

Nästa gång jag gick genom dörren med morsan drog jag in rumpan väldigt fort. Och höll upp svansen så högt jag kunde på samma gång. Allt ska man behöva tänka på själv.

Jag tänker utnyttja det här. Till max. Funderar just på hur jag gör det bäst bara.

Dagsform: Mycket god
Vikt: 22 kg

Det var bra att de smällde igår. Hon är så ängslig lilla morsan. Tror att jag ska bli skadad för livet. Jag tänkte att det är lika bra att passa på. La mig i sängen på älsklingskudden under täcket.  Hon lät mig vara där.

Visste jag väl.

Morsan är förbannad. Nån granne här sköt smällare på kvällen. Jag blev rädd, det ska erkännas, för jag stod i hundgården, men det går över. Jag är tuff.

Men morsan är arg. Rikgtigt arg. Hon funderar på att gå dit o skälla på dem som sköt. Hon säger att det är för jäkligt att göra så. Hon ska ta sitt luftgevär o skjuta genom deras sovrumsfönster klockan tre i natt. Så de blir riktigt ordentligt rädda.

Eller så ska hon polisanmäla dem. Eller stämma dem. Hon är nog mest inne på det nu. För om hon går dit å skjuter med sitt luftgevär kan ju hon åka dit för det kom hon på. Fast hon behöver ju inte berätta att det är hon. Men det vill hon säger hon, för hon vill fråga dem om de blev nåt rädda. Å sen vill hon säga, Just det! Inte så trevligt va?!

Fast hon fantiserar mest, lilla morsan. Nu när hon är arg.

Gissa om morsan blev sur?

Jag har kommit på att vill man jäklas med morsan med livet som insats då ska man störa henne när hon sover.

Igår var hon visst ordentligt trött lilla morsan. Sa åt de små människorna att de fick vara tysta o försöka sova för det skulle hon göra. Å att dörren till deras rum skulle vara stängd så att inte jag kunde komma in dit.

Morsan o jag gick upp o la oss o det stämde hon var trött. Hon höll i en bok som hon sen la över näsan. Jag hade verkligen ingen lust att sova. Jag låg kvar en stund tills jag var säker på att hon sov. Sen smet jag ner för trapporna till de små människorna.

De öppnade så fort jag kom ner. Jag tycker det är så härligt därne. Hoppar upp o ner i deras sängar o sen finns det massvis med grejer överallt att tugga på.

Till slut tröttnade till och med de små o ville att jag skulle upp till morsan o sova. De följde med mig upp men då kom jag på att jag var törstig så jag gick ut i köket o drack o när jag gör det kan jag bara inte låta bli att vispa runt skålen lite o bada i den på samma gång.

Morsan vaknade förstås av vattenskålens skrapande ljud o kom dundrande nerför trappan. Nu hade jag ju hållt igång lite mer än vad jag brukar så där sent så nu behövde jag kissa oxå. Morsan tog fram kopplet o de små människorna tittade förskräckt på henne när hon satte fötterna i gummistövlarna.

-Men mamma, du har ju inga kläder på dig, du kan väl inte gå ut så där?

Jodå, det kunde hon, hon slet tag i en jacka å så gick vi ut.

Efter det låg jag hos morsan i sängen o gnagde på ben som jag tappade ner i golvet ungefär var tredje minut. Sen glodde jag bara på benet tills morsan plockade upp det. Hon låg ändå och läste.

Men sen somnade vi till slut. Det var bara det att det var så himla varmt. När farsan är hemma sover vi med balkongdörren öppen men det vågar inte morsan när hon sover själv. Så runt femsnåret ville jag ner i köket o dricka. Jag traskade ner o då kom hon efter på en gång o stod i dörröppningen o kollade mig.

När jag var klar med mitt drickande gick jag mot henne men så kom jag på att jag kan gå ner till de små människorna igen. Då blev hon rejält grinig, lilla morsan. Tog tag i mig o bar mig uppför trapporna medan hon muttrade,

-Nä du lilla vän du ska ingenstans, nu sover du annars blir det hundgården, capiche?

Då la vi oss i sängen o jag fjäskade lite för henne o pussade på henne å så somnade vi om igen.