My name is Mel D

De små liven är hemma igen. Det är underbart, de dyrkar mig. Vad jag än gör så skriker de av förtjusning. De tycker att jag är charmig. Morsan är inte lika förtjust. Ok, jag blir lite uppspelt o lite spexig. Men vaddå?

Morsan blev tossig häromkvällen. Jag busade med småmänniskorna. Morsan stod o vek tvätt i tvättstugan. Som vanligt när vi leker blir jag väldigt kissinödig. Men vad tusan, vi hade ju precis varit ute så det skulle väl vara synd o störa morsan igen. Jag satte mig i hallen under trappan.

Jag han knappt få ner ändan förrän morsan kom farande. Lagom till hon var nästan ända framme hos mig flög hon upp i luften, dunsade ner i golvet o avslutade med att landa i väggen.

Ooops, jag hade visst skvätt lite på vägen...