My name is Mel D

Morsan o farsan satte mig i hundgården hos uppfödarna i lördgas. Jag blev väldigt besviken på dem. Visst har jag det bra där, men jag vill väl oxå vara med hos kusin Janne.

"Nej, det går inte, sa de, du löper. Du får vara här, det är bara en natt, det går fort."

Lätt för dem o säga. Jaja, det gick ganska snabbt. Och när de behagade dyka upp på söndagen gick vi en långpromenad. Sen åkte morsan o köpte korv o la ett spår.

Alla följde med ut o tittade när jag gick mitt spår. De blev jätteimponerade o morsan tyckte att jag var grym. Hon sa att jag tog vinkeln klockrent.

Sen gick morsan en promenad med mig igen innan jag o farsan åkte tillbaka till upp till Stockholm. Å i natt fick jag sova i sängen med farsan fast jag löpte. Det är det bästa jag vet. Jag har pussat på pappa hela natten. Han tyckte det var lite jobbigt till slut, sa att jag lät för mycket, att jag smaskade o rörde på mig mycket.

På morgonen var vi ute tidigt. Kl 05.00 för att vara exakt. Alldeles för tidigt för min smak. Farsan blev irriterad för att jag inte gjorde tvåan. Men hallå? Så dags? Näe, det går inte det.

Jag löper. Och känner mig väldigt... lugn. Och kelsjuk. Tror jag. Vill mest bara gosa hela tiden.

Det började med en extremt lång sovmorgon. Det var skönt o jag unnade morsan det. Men sen när hon sitter med sin kaffekopp framför datorn - då blir jag en aning rastlös.

Och sen när hon väl börjar röra på sig o ta på sig löparoutfiten, och vi går ut genom dörren, så ska hon in i tvättstugan!

Men det gick snabbt o sen var vi på väg. Det lönade sig att vänta. En 50 minuters löparrunda i solen blev resultatet o det hade jag inget emot.

Morsan har lovat att det blir en spårrunda i eftermiddag efter att vi tagit hand om sista tvätten. Vi får se hur det blir med det men i så fall blir jag väldigt nöjd.

Hon viftar gärna med kameran lilla morsan. Men nån mästerfotograf är hon inte. Det är en sak som är säker.

För det mesta får hon inte ens med mig på bilden och får hon det så blundar jag eller så är jag i ena hörnet. Hur svårt kan det va?

Morsan tjatar om sin gamla hund. Hon var sååå fin, säger hon. Och så go. Fast hon säger att jag är lika go o att jag påminner om henne. Det kanske jag gör. Fast jag är finare. Tycker jag.

Jag ligger helt utmattad. I helgen har vi bott hos kusin Janne. Det finns inte en sekund vi tar det lugnt. Och skulle det vara så att Janne inte orkar så jagar jag katter istället. Jag har till och med jagat rådjur i helgen. Morsan gillar det förstås inte men hon har å andra sidan inte mycket att sätta emot om man säger så.

Skönt o vara hemma igen. Jag har fått en ny bil att åka i. Gott om plats är det oxå så morsan har lovat att sätta i en bur.

Och så har vi träffat uppfödarna i helgen. Och brorsan. Kul med nån som kan springa ordentligt.

Nu ska du inte hålla på o protestera, sa farsan när jag hämtade diverse tuber som låg på skrivbordet.

Nähä? Trodde de att jag skulle finna mig att inte få ligga i soffan? Skulle inte tro det.

Förra veckan var jag hos mina uppfödare i ett par dagar. Sen var vi hemma och packade om innan vi åkte till morsans syrra o kusin Janne.

Janne är störtskön. En riktig lirare som man inte tröttar ut i första taget. Vi leker oavbrutet. Morsan kallar honom för dampjanne. Men jag tycker han är bäst. Saknar honom redan.

Idag har jag samlat pinnar på morgonpronmenaden. Det är viktiga saker som måste göras. Jag bär på dem lite, flyttar runt dem och samlar ihop. Morsan fattar inte hur viktigt det är. Men det är väldigt viktigt.

De små människorna har varit o hälsat på i helgen och jag känner mig som en ny hund. Jag älskar när de är här. Fast idag är jag lite utmattad.

I lördags blev det en himla kallabalik när det visade sig att jag hade bitit sönder madrassen de skulle sova på. Ja men lägg den inte på golvet då'rå.

Morsan försöker kompensera att vi inte springer just nu. Genom att träna mig i lydnad. Jag tycker det är sådär kul måste jag säga. Men hon säger att det är bra. Att det gör så att jag slipper tugga sönder saker.

Hon kan träna mig hur mycket hon vill, jag tuggar på det jag känner för i alla fall.

Det är ok att ni köper en ny bädd. Det är ok att ni jobbar. Men det är inte ok att ni går på GE Galan utan mig.

Hittade en bild från i somras, visst var jag söt.

Vi tränar lydnad nu morsan o jag. Lite smått o gott som är bra att kunna, säger hon. Jag tycker nog att jag klarat mig bra ändå. Jag går nämligen på ny penicillinkur o morsan är förkyld. Det gör inget säger morsan, då kan vi träna lydnad istället, du verkar behöva det lite mer nu.

Jag förstår bara inte vad det är vi tränar. Det är ju inte svårt precis. Men hon får gärna tro det o tycka att jag är duktig. Jag tycker det är rätt självklara saker. I alla fall än så länge.

Skulle hellre lära mig hur man fångar en av de där kaninerna... Eller katterna. Hur tusan får man tag på dem? Så fort jag närmar mig hoppar de upp i fönstren eller upp på hyllor. Inte ens när jag hoppar upp i sängen når jag fram till dem.

Morsan stressar runt o flyttar saker.  Förra veckan fick hon för sig att jag skulle stå i hundgården en hel timme när hon skulle hämta ett släp. Ursäkta?! Jag?!

Ok, jag kanske stod i hundgård ett kort tag när jag var yngre. Men det där är historia. Jag är en sällskapsdam och jag ska faktiskt vara med. Överallt. Hela tiden.

Man sätter inte mig i en hundgård. Det ska hon ha jäkligt klart för sig.

Jag slet bort halva platonmattan med murbruk och allt.

De små människorna har sportlov och morsan sitter på sitt kontor o jobbar hemifrån. Ingen fara, jag har störtkul. Minihusse spelar in filmer med mig. Du kan fortsätta jobba morsan, vi klarar oss.

Vi har varit på det där tråkiga stället igen morsan o jag. Där de rakar mig på mitt ben o sticker sprutor i mig. Jag förstår inte vitsen med att åka dit. Morsan verkar inte heller uppskatta det så varför är vi där då? Det måste finnas roligare saker att göra.

Hittat korv i skogen har jag oxå gjort. Det var fränt. Helt plötsligt låg det en massa korvbitar utspridda. Å så har morsan tränat mig på att alltid komma i full fart. Ända fram till henne. Det är nämligen inte alltid jag gör det. Ibland har jag nåt annat för mig o då vill jag bli klar med det.

Sen tycker jag att det är väldigt onödigt att springa ända fram så jag sätter mig halvvägs, då har jag ju kortare väg tillbaka till det jag höll på med. Kompromiss kallas det, men morsan håller inte riktigt med.

Får ingen inspiration alls till att blogga. Hu vad trist det är. Men igår kollade jag på en bra film. Det var en Schäfer med i huvudrollen. Coolt. Den hette Sam. Förkortning på Samantha.

Morsan säger nej. Jag hör jo, jo. Morsan tycker jag är fenomenal på att hitta saker att bita på. Jag tycker de är fenomenala på att låta saker ligga framme. Förresten så biter jag inte. Jag slickar på sakerna. Å sen när de är mjuka nog, då biter jag förstås. Men bara lite.

Jodå, hon åkte iväg utan mig. Inte nog med det. Hon lämnade mig hemma, ensam, i tron att hon skulle komma tillbaka. Det var bara det att hon inte gjorde det. Istället kom hennes syrras man. En liten detalj hon glömt o berätta för mig.

Så där ligger jag o sover i köket. Helt plötsligt öppnas ytterdörren o en lång stor karl kommer in o visslar o ropar. Jag blev så rädd så jag trodde jag skulle dö. Men så tänkte jag att jag måste ta mig samman o skrämma bort den där inkräktaren.

Så jag blåste upp mig så mycket jag kunde och skällde på honom allt vad jag orkade. Jag till och med morrade o visade tänderna. Han verkade inte försvinna för det. Då bestämde jag mig för att fly. Men det fanns ju ingenstans att ta vägen.

I samma stund jag insåg det kom jag på att det var Jannes husse, knappast något att vara rädd för. Sen var det lattjolajbans. Jag har spenderat två dagar med min helgalna kusin. Han tröttnar aldrig.

Det är nåt lurt på gång. Morsan packar o fixar. I normala fall bekommer det inte mig för jag åker ju alltid med. Men den här gången verkar hon ha nåt annat i kikaren. Blir inte klok på vad det är.

Hon packar andra saker. Och hon packar i förväg. Det gör hon aldrig. Hon slänger ner grejerna o sen drar vi på en gång och vänder tillbaka cirka tre gånger. Den här gången verkar hon... planera.

Ja, ja hon får hålla på o fixa, jag har ändå inte tid. Jag måste ta hand om alla saker som ligger på golvet. Tvätt o sånt. Jag brukar ta in dem till min bädd så får de ligga till sig där ett tag innan jag bestämmer mig för om jag ska tugga på dem eller bara flytta runt dem lite.

Morsan, säg åt henne att flytta på sig. Fåtöljen är min.