Nu ska vi se om jag håller

Jag hoppade in i bilen med glädje. Som alltid. Vi skulle på äventyr. Trodde jag. Men väl framme förstod jag. En sån där klinik ni vet. Just precis, ett sånt där ställe där de pratar sådär tyst och försiktigt och säger att man är fin och duktig fast man inte gjort ett skit. Ett sånt ställe. Jaha, tänkte jag var det inte roligare än så?

Just som jag tänkt det fick jag ett stick i nacken. Sen minns jag inte så mycket mer. Huvudet blev tyngre och tyngre och tyngre sen sov jag. Länge. Jag hörde morsan o farsan långt borta. Pladdra. Och nån sköterska eller vad det var. De flyttade och knuffade på mig.

Mitt i allt hörde jag en främmande mansröst! Jag kunde inte resa mig och hoppa ner från sängen, inte öppna ögonen, inte rusa fram och kolla vem det var. Men jag morrade på honom och skällde. Talade om att det inte var okej. Man smyger inte på mig hursomhelst. Sen sov jag lite till.

Rätt vad det var var jag vaken och vi åkte hem igen. Vad var meningen? Nån som vet? Var det ett prov? Skulle de se om jag skäller på främlingar även om jag sover? Va det det de kollade? Testade de mina vaktegenskaper?


Kommentarer
Postat av: Lottie

Skönt att allt såg fint ut.Så är du ju trimmad så in i bomben också.

2008-11-29 @ 08:18:50
Postat av: Mel

Tackar så mycket, dito! Nä nu ska jag ut o röra på mig lite, morsans spår väntar.

2008-11-29 @ 11:32:02
Postat av: Lottie

Nu är de här mormor Quennas valpar.Sicka färger de har kan jag säga!

2008-11-29 @ 23:55:34
Postat av: Mel

Ja jisses. De ser ut som små honungsbitar allihop!

2008-11-30 @ 22:05:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0