My name is Mel D

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag har jag bara fått vila. I tisdags gick vi visserligen omkring på Djurgården i timmar men det räknar inte morsan som träning. Jag har inte ens busat med Janne fastän vi bott där hela helgen.

Nej, sa morsan bestämt, inget Janne-slem i Mels päls nu. Hon tyckte att vi kunde hålla oss tills efter utställningen.

I lördags morse kl 06.20 drog vi iväg till utställnigen för enskild bedömning som det hette. Morsan snyggade till mig innan jag fick nöjet att visa upp mig för domaren. Det tog nån timme eller två och sen var vi hemma igen. Men jag fick inte leka med Janne nu heller för vi skulle dit nästa dag igen.

Och idag var det full fart. Eftersom jag precis börjat fälla satte morsan fart och borstade ur mig ordentligt men sen sprang hon iväg på toa precis innan det var min tur, hon trodde hon skulle hinna den sista touchen och piffa färdigt mig när hon kom tillbaka men det skötte Lottie om under tiden.

Jag belv utropad trea och morsan fick springa allt vad hon orkade. Men farsan var på hugget han också så han sprang och ropade på mig han med. Min fina kennelkompis Nelly kom på femte plats. Allt som allt tror jag det var 40 deltagande tikar och alla var superfina. Hon som vann hette Holevikens Nikki, hon vann även förra året när jag var med.

Morsan verkade mest stolt över domarens kommentarer om mina fina muskler. Han sa att man skulle passa på att titta extra noga på mig för det var inte ofta man såg en så välmusklad tik. Å morsan mös och hummade och såg sådär oförskämt nöjd ut som bara hon kan.