My name is Mel D

Det tog ett tag, men nu är det äntligen här, resultatet från min klass, tikar 12-18 månader på SSM. 52 anmälda och 39 deltagande i klassen.

SG 1. Holevikens Nikki (vann sin klass på SSM förra året, flyter fram i ringen)
SG 2. Ebafarmens Indi
SG 3. Beathalandet Melody (jag)
SG 4. Cantanias Olly (samma tik som vann över mig på kanoncupen i Hagatorp i juni)
SG 5. Beathalandet Nelly (min tjusiga kennelkompis som är efter min snälla mormor)
SG 6. Pinjadalens Kalla
SG 7. Ingodds Wallis
SG 8. Scharmarks Quanja
SG 9. Karats Ulki
SG 10. Perlevikens Kiira
SG 11. Nordblicks Indy
SG 12. Kiamis Romina
SG 13. Nany v. Haus Galli
SG 14. Schärotts Önska
SG 15. Beathalandet Nenna (min gulliga kennelkompis)

Det var väl dumt av mig att säga att jag var rastlös. Nu är jag inte rastlös längre. 12 km löpning i kuperat spår blev det.

På förra bilden står jag på pallen med morsan och farsan och Peter, min handler och uppfödare. Vi ser lite obekväma ut med situationen, men vi är väldigt stolta. Till och med farsan tyckte det var kul att springa runt och ropa. Han coachade morsan och peppade henne att springa på.

De senaste dagarna har jag fått vila och softa i sängen och soffan som vanligt. Riktigt skönt har det varit. I måndags gick jag inte upp förrän klockan tolv.  Morsan var uppe klockan åtta men det struntade jag i. Jag låg kvar i sängen. Ända tills farsan gick upp, då hängde jag på.

Men nu är det slut på vilan. Löpning, lydnad och spår står på schemat som tur är, för nu börjar jag allt bli lite rastlös.

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag har jag bara fått vila. I tisdags gick vi visserligen omkring på Djurgården i timmar men det räknar inte morsan som träning. Jag har inte ens busat med Janne fastän vi bott där hela helgen.

Nej, sa morsan bestämt, inget Janne-slem i Mels päls nu. Hon tyckte att vi kunde hålla oss tills efter utställningen.

I lördags morse kl 06.20 drog vi iväg till utställnigen för enskild bedömning som det hette. Morsan snyggade till mig innan jag fick nöjet att visa upp mig för domaren. Det tog nån timme eller två och sen var vi hemma igen. Men jag fick inte leka med Janne nu heller för vi skulle dit nästa dag igen.

Och idag var det full fart. Eftersom jag precis börjat fälla satte morsan fart och borstade ur mig ordentligt men sen sprang hon iväg på toa precis innan det var min tur, hon trodde hon skulle hinna den sista touchen och piffa färdigt mig när hon kom tillbaka men det skötte Lottie om under tiden.

Jag belv utropad trea och morsan fick springa allt vad hon orkade. Men farsan var på hugget han också så han sprang och ropade på mig han med. Min fina kennelkompis Nelly kom på femte plats. Allt som allt tror jag det var 40 deltagande tikar och alla var superfina. Hon som vann hette Holevikens Nikki, hon vann även förra året när jag var med.

Morsan verkade mest stolt över domarens kommentarer om mina fina muskler. Han sa att man skulle passa på att titta extra noga på mig för det var inte ofta man såg en så välmusklad tik. Å morsan mös och hummade och såg sådär oförskämt nöjd ut som bara hon kan.

Här är det semester. Morsan är inne på sin tredje vecka. Vi har flyttat ut på landet vilket innebär att jag har en gigantisk skogstomt att springa på. Men det finns inget staket så jag kan gå runt på större områden än så. Häromveckan var jag inne hos den ena grannen och hälsade på.

Och i förrgår vandrade jag ner till de andra grannarna för de har katter. Men det var inte populärt alls. Damen kom upp till morsan och farsan på stört och var väldigt upprörd "man har ju hört om hundar som äter katter" sa hon. Morsan o farsan kunde knappt hålla sig för skratt men bedyrade att de skulle hålla mig under uppsikt tills ett staket kommer upp.

Men grannen gav sig inte. "Hur gör ni då, håller ni henne kopplad tills staketet är uppe?" Nej, ja, alltså... nej det kommer vi inte göra men vi får helt enkelt vara mer uppmärksamma, sa morsan. Grannen gav sig ändå inte o morsan lackade till o undrade om hon kunde garantera att katterna inte skulle springa på vår tomt.

Det tyckte grannen var en helt annan sak. Katter får ju röra sig som de vill. Men här håller de andra hundägarna sina hundar kopplade. Nu började det nästan ryka ur morsans öron. Men hon svarade lugnt att jag också är kopplad när de är ute o rastar mig.

Bortsett från den tjuriga grannen är det hur soft som helst här. Morsan och jag har varit ute och sprungit på morgnarna och på kvällarna har vi spårat. Soligt och varmt har vi haft det så igår fick jag till och med ta mig en simtur i sjön. Och idag kommer kusin Janne på besök.

Jag var ute på golfrunda igår. Störtkul, jag till och med slet mig en gång och fångade en boll. Farsan blev lite sur o morsan bara garvade o sa att hon måste börja träna lite mer med mig. På vad då? Jag sprang ju jättefort och fick tag på bollen?

Fast en gång sprang jag så fort så jag sladdade förbi bollen, det kanske var det hon menade.