Utställningspremiär
Det enda morsan var nervös för var att inte komma upp ur sängen och därmed komma för sent till utställningen. Morsan har lite problem med det, att vakna alltså. Men hon skuttade upp ur sängen kl 05.00. Jag hade ingen lust alls att gå ut på morgonkiss så tidigt. Så jag tog det lugnt o låg kvar. Morsan fixade i köket o på ett kick var hon klar.
Efter rastning drog vi iväg. Morsan sa att hon inte brydde sig o att hon inte tycker utställningar är nåt roligt längre. Det är alldeles för tidigt på morgonen, säger hon. Men jag tror hon var rätt nervös ändå o att hon tyckte det var lite roligt. Hon hade ju till och med fixat kaffe o muffins som hon packade med.
Farsan bara skrattade o tyckte det skulle bli ett spännande spektakel. Å först fattade han inte vad hon skulle med alla prylarna till men väl på plats var han tacksam över att brassestolarna var med.
Spektakel var bara förnamnet. Morsan var helskum. Sprayade nåt konstigt på mig, rufsade min svans o var allmänt jobbig. Hon hade en hel låda med prylar. Å alla andra runt omkring verkade hålla på likadant. Jag bara glodde.
Sen kom en kille, jag vet inte vad han heter o tog mig i kopplet. Jaha, tänkte jag ska vi ut o gå nu? Vad trevligt. Men så gick vi bara några meter in på en stor gräsplan sen stod vi bara där o glodde. Så jag la mig ner.
Plötsligt var det vår tur o nu skulle jag tydligen ställa upp mig framför en tant. Varför då? Å varför i hela fridens namn stod morsan 50 meter bort o ropade på mig? Jag begrep ingenting. Min uppfödare såg helt uppgiven ut o slog ut med armarna o skakade på huvudet.
Killen som höll i mitt koppel började springa så då hängde jag på. Sen stannade vi tvärt o så kom morsan o tog mig. Sen fick jag vila igen. Då låg vi o tittade lite på mina brorsor så jag började haja litegrann. Man skulle tydligen springa där inne. Morsan pekade på en hund o sa till farsan att den skulle vinna. Titta, sa hon, vilka rörelser, den bara flyter fram.
Sen var det vår tur igen tillsammans med mina syrror o en massa andra hundar. Jädrans vad morsan började låta. Aldrig hört henne så. Hon sprang som en jäkla blådåre runt mig o bara skrek.
Jag tittade på farsan o han låg o vred sig av skratt. När allt var över var han helt förundrad, vilken pipa du har sa han till morsan, jag hörde dig hela tiden. Jag visste inte heller att hon kunde låta så. Jag undrar fortfarande varför. Hade hon gjort sig illa?
Tydligen gick det bra. Jag kom på fjärde plats bland en massa hundar. Å hunden morsan pekat på vann.
Kommentarer
Trackback
