Nu jäklars
Ha ha. De gick på det. De trodde jag var soft o cool. Icke. Jag är ett monster. Jag har lurat dem i snart två veckor o de har gått på det så hårt. Morsan tog ut mig på en löptur ikväll. Hon trodde skulle trötta ut mig. Tji fick hon. Jag fick bara ny energi. Sov visserligen en liten stund efter men det måste man ju göra.
På sista (tror hon) kisserundan visade jag henne en glimt av vad jag kan. Först tog jag en lov in till ena grannen. Hon visslade så sött därborta o trodde jag skulle komma (jag har följt hennes minsta vink den senaste tiden men det är bara för att hon ska tro att jag är duktig). Jag struntade minsann blankt i henne. Sen. När jag var mogen. Spatserade jag ut från granntomten på framsidan. Morsan stod på baksidan o trodde jag skulle komma tillbaka genom häcken där jag försvann.
Så lättlurad. Till slut fattade hon och gick fram till mig, då tog jag ny sats o rusade mot den andra grannen fast där var ett sånt där gallerstaket. Det hade jag missat så jag bara studsade tillbaka. Men då passade jag på att lägga mig i det höga gräset i slänten o fundera över mitt nästa drag.
Att rusa runt och in på grannens tomt. Sagt o gjort. Morsan verkade helpaff. Framme vid öppningen stannade jag till o väntade. Men bara tills hon var nästan framme. Då drog jag in rumpan o sen satte jag fart. Hon hade inte en chans. Grannarna har grävt en stor grop runt sitt hus, som en vallgrav liksom, den sprang jag runt o när jag var på behörigt avstånd o stod o tittade ner i den tänkte jag att det skulle vara grymt kul att dyka ner där, då skulle det inte bli så lätt för'na o få tag på mig.
Jag tittade på henne och hon såg himla arg ut. Det var då jag kom på att hon nog skulle lämna mig där. Och jag skulle inte komma upp igen för det var väldigt högt. Så då sprang jag tillbaka till henne o kastade mig i hennes famn o pussade på henne.
Kommentarer
Trackback
