Författare på heltid - jag?
Det kanske inte vore nån dum idé. Jag skulle garanterat bli den första schäfern som skriver barnböcker. Å historier har jag så det räcker.
Jag har haft lite dålig mage några dagar, så jag har inte riktigt hunnit med lika mycket bus som jag hade planerat. Men jag har haft det bra ändå. I torsdags var jag ute o sprang en långrunda med morsan. Riktigt härligt var det. Sen kom det en hund på besök. Sanslöst kul typ.
De små människorna i huset hade några andra små människor på besök, de skulle sova över. Jag tycker det är kul med små människor, de tröttnar liksom aldrig på en vad man än hittar på. Men den ena människan ville åka hem mitt i natten. Det hade jag inte fattat. Så jag låg i godan ro under matbordet i vardagsrummet. Jag var nöjd över att alla var uppe så sent och ville umgås lite.
Plötsligt hörde jag en främmande röst i hallen. Jag hade aldrig hört den innan, och det värsta var att det var en man. Jag plockade fram mitt grövsta morr ackompanjerat av lite skall innan jag reste på mig o gick med hotfull stil ut i hallen.
Det verkade som om jag var den enda som tyckte att främllingen skulle skrämmas iväg så jag gick fram o gav honom en puss istället.
Kommentarer
Trackback
