Det är väl inte hela världen?

Busade med kusinen Janne hemma igår. Då går det undan. Vi kom in i ett riktigt stim, fick upp farten liksom. Janne jagade mig. Jag älskar det, han kommer inte ikapp o så springer han bakom o gläfser. Hans mun klipper som en pirayas. Fastnar man där i är det kört (jag låtsas det, det blir mer spännande då).

Plötsligt var han nästan ikapp o var mig i hasorna. Jag var tvungen att sätta fart. Såg ingen annan utväg än att ta ett par steg rakt över vardagsbordet. I ett skutt liksom.

Ja, men ursäkta då, jag såg inte de där skålarna som flög i golvet o gick i tusen bitar. Sorry.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0