My name is Mel D

"Å vad snäll hon är, hon förstår nog inte hur stor och stark hon är."

Hur många gånger har jag tvingats lyssna på den typen av kommentarer? Tror sjutton det att jag inte kan vara dum mot en hysterisk liten småhund som far ut och skäller på mig. Ett bett så är den ju död. Det fattar till och med jag. Sen är det ju inte så att jag behöver skydda mig precis. Räcker med att jag sträcker på halsen.

Men jag är trött på att ha skällande, griniga gamla hundar på besök. Nu vill jag ha Janne här, kom tillbaka mannen! NU!

Denna man är min absoluta favoritkille. Har ni sett en sån stor tunga han har?

Han har varit på besök i helgen och sovit över.

Igår träffade jag en liten Berner Sennen tjej som hete Klara. Jisses vad söt hon var. Bara 6 månader och inte en chans att hinna ikapp mig när jag racade runt på det stora fältet vid motionsspåren.

Har haft ungarna här och det är det bästa som finns. Men sorgligt när de åker.  Saknar de i samma ögonblick de stänger dörren. Vi har det bra ungarna och jag. Vi håller ihop. Jag brukar följa med och lämna av dem men det fick jag inte den här gången. Hade annars varit trevligt o träffa den ståtlige Zeb (svart, silkeslen, mysig labradorkille).

Jag hörde att min gamla kompis Imze varit ute på vift. Hade tydligen stuckit iväg och varit borta hela natten. En student som bodde på Dalvik hade tagit in henne så där hade hon tillbringat natten tills hennes husse fick hämta henne nästa dag. Jag tror hon letade efter ungarna.

Jag har fina höfter visar det sig. Visste jag väl. Men alltid trevligt och bli friskförklarad av självaste SKK. Så nu kan vi träna på som vi tänkt. Bra, bra.

Man lämnar inte mig hur som helst. Det har jag sagt förut och jag säger det igen. På dan, absolut, inga problem men på kvällen för att gå på restaurang, nej, då kan det se ut som på bilden.

Ikväll visste de bättre då lät de mig vara i bilen. Det gör ingenting. Då är jag i alla fall med.

Nu har de fått såna där uppfostringsidéer igen. Plötsligt bara bestämmer de sig för nåt - utan att kolla med mig först. Igår tyckte de inte att jag skulle sova i min säng. I min säng? Där ligger de och vräker sig och så säger de åt mig att gå ner.

Jag blir så arg. Har vandrat runt hela natten för att visa de hur det går när man puttar ner mig. Jag har druckit vatten. Lagt mig i min knastrande bädd på nedervåningen, druckt lite mer vatten. Vandrat upp för trappan. Vandrat ner för trappan. Tvättat mig. Jag har haft mycket att göra hela natten.

Nu ska vi se om de tycker deras beslut var så smart. Skulle inte tro det.

Sen roade de sig med julbord ikväll. Då roade jag mig med tidningar och mjukisdjur. Bildbevis kommer strax.